Filmerna i serien Om jag hade en röst blev färdiga 2016 och har sedan dess flitigt visats och använts på förskolor, i skolor, på habiliteringar, i hemmet och även på lärarhögskolor, i Sverige, Norge, Danmark, Finland och även på Färöarna. Nu har filmerna nu översatts till tyska och snart kommer pedagoger inom skolan i den tyska delstaten Mecklenburg-Vorpommern kunna använda filmerna för att stötta barn med språkstörning att utveckla sitt språk.
Lite fakta om filmerna
Om jag hade en röst är en serie på åtta filmer som visar hur man kan språkträna enligt en modell som kallas Karlstadmodellen.
Bristande språkförmåga är ett av de största hindren för delaktighet och gemenskap i vårt samhälle.
Många barn med inlärningssvårigheter får inte det stöd de behöver för att kunna utveckla sitt språk och göra sina röster hörda.
Dessa filmer riktar sig till pedagoger, specialpedagoger, habiliterings-personal och föräldrar. Filmerna ska ge dem ett enkelt visuellt stöd för att lättare kunna stötta barn med inlärningssvårigheter och barn som kommer till Sverige att utveckla sitt språk.
Filmerna, som utvecklats i samarbete med professor Iréne Johansson, GU och FUB, visar bl. a hur man bygger stödnätverk kring barn med särskilda behov, där familjen, yrkesverksamma och vänner deltar i samma nätverk.
Nätverkets medlemmar förbinder sig att hålla jämna steg med den unga personens språkresa för att skapa verkliga möjligheter för språkinlärning och att barnen utmanas och utvecklas i sin användning av grammatik.
I filmerna möter vi barn på olika språkliga utvecklingsnivåer som språktränar i skolan, på förskolan och i hemmet.
Läs mer om modellen på Karlstadmodellen.se
Alla, oavsett funktionsförmåga, har rätt till ett språk.
Barnkonventionen artikel 12 och 13 som handlar om barns rätt till att fritt uttrycka sina åsikter och yttrandefriheten. För att kunna göra sig hörd behöver barnen få lära sig ett nytt språk eller få lära sig ett språk över huvud taget.